Ledarskapet har förändras avsevärt de senaste decenniet – en bra chef idag är inte samma sak som en bra chef var för 20 år sedan. Kriterierna har förändras och det kanske inte är så konstigt om man tittar på arbetsmarknaden och dess utveckling. Det ställs högre och hårdare krav både för den anställde och chefen.
Historiskt sett har ledarskap handlat om uppdelning av individer – chefen är viktigare än medarbetarna. Auktoritet var synonymt med makt. En bra chef var den som nådde resultat, oavsett metod. Medarbetare följde order blint, det fanns även en underliggande ton av rädsla för chefen, en rädsla att bli av med jobbet, göra bort sig, eller att inte leverera det som chefen förväntade. Det finns namn för den typen av ledarskap; management by fear.
Det finns länder och företag som fortfarande bedriver Management by Fear-taktik, Syd Amerika är ett exempel och i vissa fall även USA och då med regelbunden härskarteknik. Framgången för dessa länder och företag kan diskuteras, dock är det inte så det ser ut i Sverige idag, ska nog sägas tack och lov för det.
Ett företag är inte mer än de anställda – man hör det ofta och det är en sanning. De anställda (inklusive chefen) avgör huruvida ett företag blir framgångsrikt eller inte. Chefen finns till för att hjälpa de anställda att göra företaget framgångsrikt – svårare än så är det inte.
Alla pratar om olika ledarskapsstilar, det finns kurser, utbildningar, böcker och mycket mer om just de olika typerna och hur man som chef applicerar detta på den grupp man arbetar med. Sanningen är dock den att vi är alla individer och reagerar alla olika på olika ledarskapsstilar – därför måste en bra chef leda en individ på dennes villkor.
Allt handlar om kommunikation – ibland mycket av det, ibland mindre – men alltid kommunikation. Som chef måste du lyssna på din medarbetare och förstå vad denne behöver för att utvecklas och trivas. Alla kommer att säga olika, och utmaningen blir att som chef anpassa ledarskapsstilen till individen, samtidigt som det ska passa in i företagets övergripande strategi och målsättning utan att särbehandla någon. Lättare sagt än gjort, att vara chef idag kräver kameleontliknande egenskaper.
Är då en bra chef den som ser till individen, företagets målsättning och kan kommunicera på mottagaren nivå?
Vad gör du då som chef konkret för att kommunicera med dina medarbetare på deras villkor, hjälper dem att utvecklas samtidigt som du hjälper dem att då företagets övergripande strategi och mål?