Min nya hemadress; Statens Järnvägar
Läste en intressant artikel idag på DN om en tysk student som sa upp sitt hyreskontrakt och flyttade bokstavligt talat in på tåget. Hon köpte ett tåg kort som innebär att hon får resa obegränsat under 1 månads tid, och detta kostar henne 3000 kr (SJ har motsvarande för 3 500 kr). Hon reser över hela Tyskland och sover, studerar, läser och tvättar sig på tåget. Hon vill med detta uppmana oss andra till att bryta den traditionella tanken kring vad ett hem är. Även om säkert få personer vill dra det lika långt så ifrågasätter det ända vad ett hem kan vara, och vad betyder det då för arbetsmarknaden i Sverige? Redan idag så är det vanligt att man flyttar på grund av sitt arbete, vi reser mer i vårt arbete både inrikes och utrikes, och samarbetar med företag över hela Sverige. Var vi geografisk utgår från tappar alltmer betydelse på arbetsmarknaden och med vem vi gör affärer.
roi:recruit är ett typiskt exempel på detta, som har kunder över hela Sverige. Imorgon åker Niclas (vår VD) till Stockholm, har några möten sen åker hem igen på eftermiddagen. Han kommer att vara tillgänglig för oss andra under större delen av dagen trots att han inte är på kontoret. Bortsett från att hans stol är tom märks det inte så mycket och påverkar egentligen inte möjligheten för andra att göra sitt arbete. Hur viktigt är det egentligen med var man bor när vi lever i en värld där Internet, Telefoner, Skype, SJ, SAS och bekväma bilar är en naturlig del av vår vardag?
Många hävdar att det är en del av utvecklingen och resor är en naturlig del i vår vardag. Men nog måste det också påverka att vi hela tiden är tillgängliga (smartphones), vi i perioder arbetar för två (jämför med den press man upplevde i arbetslivet för 30 år sedan) och ska vi vara helt ärliga så blir man lite medtagen av att resa, trots att det bara är över dagen. Frågan jag ställer mig är; är vår rörlighet bara positivt och en grund för utveckling eller ser du att det även kan ha ett pris på det personliga planet?
